Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. I förbindelser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smörgås smakat mig bättre, och fastän jag aldrig
varit hvad man kallar sällskapssjuk, kunde ingen
bättre uppskatta min värds sällskap än jag. Det
återvärkade utmärkt på honom, som gifvet är,
och vid kaffet och cigarren i en trädgårdsberså
voro vi redan gamla vänner. Dessförinnan hade jag
gjort en titt genom förvaltarens rum och förvånat
mig öfver den trefnad, som rådde i dem. Det var
icke lyx, — långtifrån! men en viss smak, alldeles
olik den i vanliga ungkarlshem på landet. Jag
öppnade en dörr, som ledde till ett obebodt rum, och
där låg en hel uppsjö böcker utbredd öfver golfvet.
— Mitt bibliotek! sade förvaltaren.
— Det är inte så litet, anmärkte jag.
— Bara skräp, förklarade han anspråkslöst,
men jag hade hunnit läsa titlarna på en mängd af
literaturens bättre alster bredvid nötta och
sönderrifna band af godtköps literatur, Paul de Kock och
eländiga dussinromaner.
I trädgården fingo vi det snart behagligt.
Törnrosorna trängde sig fram mellan syrenerna
likasom för att se våra vårdslösa ställningar och höra
våra ungkarlsrepliker. Jag fick småningom litet del
af förvaltarens lif, och han af mitt. Det skedde icke
så mycket genom utförliga berättelser som
egentligen blott genom betecknande tonfall och ett sätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
