Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. I förbindelser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viss lättnad man konstaterar att äfven de lagt sig
till med samhällsmänniskans dubbelnatur och
således icke kunna fordra af en själf den gamla,
oreflekterade pojkuppriktigheten. Man märker tydligt
att man förlorat ett någonting sedan fordom. Hvad
det är kan man ej specificera, men hela
sammanträffandet har kastat en plötslig, skarp ljusstråle i
den graf, som man, utan att veta det, genom sin
utveckling gräft omkring sin egen person. Och
man häpnar öfver tidens och utvecklingens förmåga
att skilja åt och isolera.
Vi hade hunnit öfver denna första, halft
sorgmodiga stämning, och samspråket begynte bryta
fram naturligt och obesväradt som det gör bland
människor, hvilka ingenting binder samman. Och när
vi väl känt detta riktigt, begynte vi göra oss något
bindande af våra minnen, ty det är mycket
angenämare och säkrare att beherska sina minnen, än
att beherskas af dem. Och de begynte dyka upp
ett efter annat, friska, skämtsamma, glada och
löjliga. En kom i håg ett drag från skolan, hvilket
åter i sin tur väckte en mängd andra till lifs. Och
likt en lavin, som börjat med en handfull kram snö,
växte våra hågkomster efter hand med antalet
toddyglas till ett formligt ras, som tog oss med, och vi
drucko hvarandra till med glimmande blickar, tryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
