Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. I förbindelser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men vi sparade oss för middagen och anföllo
ändtligen smörgåsbordet i den låga matsalen efter
nära tio timmars fasta. Först efter den andra
rätten hade vi stillat vår hunger så mycket, att vi
hunno tänka på att vi voro människor och
sällskapsmänniskor därtill.
Förvaltaren var som en son, eller rättare, en
bror i huset. Värdinnan behandlade honom
kamratlikt, han drog upp ölflaskorna, öfvertalade oss
att äta mera och förde sig fullkomligt som hemma.
I familjealbumet fans hans fotografi bland de
främsta, strax efter det närmaste blodsbandets, och jag
förundrade mig icke öfver att han blifvit så väl
upptagen här, ty hans vinnande, lugna väsen var
likasom på sin plats i denna omgifning. Men det
var icke vår värd allena, som hade del i
förvaltarens person. I jaktsällskapet fans fyra förmögna
egendomsägare från omnäjden, hvilka alla sågo ut
att hysa samma grundade vänskapsanspråk på
honom som vår värd. Jag må blott tillägga att de
alla gjorde sina anspråk gällande med den mest
öfverseende bonhomie, gladlynt och trefligt, så att
förvaltarens ställning föreföll mig helt afundsvärd. Han
behandlades som ett stort, godt barn, hvilket ju
naturligtvis var en smula tanklöst och därför
behöfde en förmyndarnämd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
