Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. I förbindelser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra ämnen till tals. Han talade om sina fattiga
föräldrar, hvilka han borde sörja för på deras
ålderdom, och om allt hvad de väntat af honom. Han
blef helt vek till sinnes, gjorde jämförelser emellan
sitt lif i kreditens tvungna ölverstöd och deras i lika
tvungen försakelse. Så slog han ihop händerna och
utbrast:
— Ja, ja, — lifvet ställer sig alt en smula
egendomligt, när det lår rå sig själft, utan att man
tar det om händer...
Två veckor därefter lämnade jag herrgården
och förvaltaren. Han följde mig några stationer på
vägen, och vi åto en afskedsfrukost. Det sista jag
såg af honom var hans kraftiga hufvud, när han
sträckte det ut öfver vagonplattformen och nickade
farväl. Men jag såg ej då en skymt af det
viljesvaga, satiriska löjet, som var honom så eget.
Fram på våren stötte jag ihop i hufvudstaden
med lektorn, som varit min skolkamrat. Han tog
mig afsides och berättade att förvaltaren afvikit
orten för ett par månader sedan och ännu ej
återkommit.
— Amerika? frågade jag.
Lektorn tryckte min hand och sade sakta:
— Jag har fått betala för honom duktigt, och
jag har svurit öfver honom också duktigt. Andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
