Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Söndagsförmiddag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pojken har snart inte material längre till den höga
sandbanken, som rasar oafbrutet... Det är intet
under att han icke alls hör kallelsen, fastän han nog
går och väntar på den i sitt stilla sinne.
— Eee—rik! — Eee—rik! — kom och hör
prediik—kan!
Det var närmare den här gången. Systern har
stigit upp på trädgårdsstaketet, håller i sig i de
nedhängande björkkvistarna och ropar på måfå ut
i hälgdagslugnet.
Erik hör ingenting, men drängpojken ser
frågande på honom, när han kommer rusande med
ballasttåget... försiktigtvis utan att skrika signalen,
fastän signalskrikandet eljes alltid var en hufvudsak
vid järnvägsbyggnaden.
I sin enfald säger drängpojken: — dom ropar.
— Hvar då? — jag har hört ingenting, påstår
Erik bestämdt och dränggossen törs icke
opponera sig.
Det har plötsligen kommit otur i leken.
Ballast-tåget har råkat i oordning och sandbanken
rasar altjämt, men alt längre borta hörs det: —
Eee-rik... Eee-rik...!
Erik har lått sin obesvärade uppsyn igen,
skriker till signalen med half röst, när ballast-tåget skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
