Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En målares vanskligheter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig! Jag fick dem knapt undangömda inne i
kupén, innan mina vänner kommo till.
— Nå, — hvar hade Johanne sin biljett? Hade
hon då als ingen fått för att följa sin finnpojke till
Paris? Sådan en otäck käraste, som inte sörjt
för det!
Men Johannes ojemna tänder lyste så hvita
under hennes gladaste skratt, när tåget satte sig i
rörelse, som hade hon als inte stått med gråten högt
uppe i halsen.
Den historien om Johanne fick jag många
gånger efteråt till lifs.
Som t. ex. när jag omkring sex år senare kom
tillbaka med min unga hustru från vår bröllopsresa
i Italien och stannade några dagar i Köpenhamn.
Min lilla hustru var en hel del glad öfver att komma
hem igen och ville ogärna att vi stannade på
vägen. Det borde vi inte häller ha gjort.
Min hustru var en smula prudentlig den tiden
och för öfrigt mycket förvånad öfver lifvet i
allmänhet och målarnas lif i synnerhet. Jag kunde inte
annat än urskulda henne, ty jag hade ju dragit
henne ut från det lugnaste hem i en vrå vid
Bottniska viken, där hon lefvat fram sina ungmödagar
bland gamla tanter i en sofvande landsort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
