Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En målares vanskligheter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en man af mig och frälst mig undan modellernas
klor, till fromma för mänskligheten och konsten.
Min hustru låtsade som om hon roade sig
utmärkt, och slog an ett stackars litet skratt, som blef
mycket tvunget och kallt; — als inte det friska,
klingande, hjärtegoda, hvilket jag kände så väl.
Vi skiljdes åt sent. Jag såg huru det arbetade
inom min hustrus kära, små tinningar ännu när vi
kommo hem.
— Är det värkligen min lilla hustru? frågade
jag med den största möjliga ömhet.
Hon behagade inte svara.
Jag lämnade henne i ro och anmärkte bara att
vi skulle tidigt upp i morgon för att fara ut till
Klampenborg och andas vår och löfspricknings doft.
Kanhända skulle vi där träffa våra gemensamma
vänner från i kväll; — de hade lofvat halft att
möta oss därute för frukosten.
Och vi sofvo in, hvar för sig.
Klockan åtta följande morgon sutto vi i en andra
klassens kupé, väntande att tåget skulle gå af från
den lilla filialbangården. Vi hade inte blifvit bättre
vänner sedan i går.
Min hustru har ett egendomligt sätt, när hon
inte är söt. Det är som gjorde henne misshumöret
stel. Hennes eljes så rörliga anletsdrag förlora full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
