Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En målares vanskligheter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Om förlåtelse, — det tycker jag ni kunde
bedt om tidigare.
Jag kände med mig huru svårt löjlig jag gjorde
mig i Johannes ögon genom att icke våga byta ett
ord med henne i min hustrus närvaro, men Herre
Gud! — hade jag annat att taga min till?
Johanne satte i med ett högt, gält och
försmädligt skratt, kastade sig baklänges mot ryggstödet och
gömde sitt ansikte i händerna. Hennes kavaljer såg
förvånad på henne, men hon drog honom vid
rockknappen närmare till sig, och så begynte hon
berätta.
Jag satt på nålar. Min hustru hade inte
undgått att märka att det var något emellan Johanne
och mig, och Johannes gälla skratt jagade upp en
pinsam liten rodnad på hennes kinder. I stället för
en fiende hade jag skaffat mig två.
Johanne hånade mig för sin kavaljer och
kastade så oblyga, hvassa ögon bort till oss, att min
hustru riktigt förnärmad drog sig tillsammans i sitt
hörn och låtsade sysselsatt med landskapet utanför.
Ändtligen slog befrielsens timme vid
Klampenborgs station.
Men det var där det oundvikliga skulle ske:
tigrinnan störtade lös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
