Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Marie! ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonkast att låta bli, och det gaf mig dubbelt igen
den glädje jag gick miste om, — ty du bad!
Det gick några dagar, innan jag såg dig, —
några dagar af ro. Jag väntade ingenting,
hoppades ingenting, kände ingenting utom ett
välbefinnande utan gräns: jag var tillfreds.
Men du lät mig icke vara det; — dina första
skrifna rader kommo mig tillhanda i ett kuvert
ljust rosenrödt, liffärgadt. De bådo mig komma,
jag mins inte längre hvart, men de bådo mig komma.
Och jag kom naturligtvis i min manliga
samvetsgrannhet och barnsliga öfvertro på att man gör rätt
i att gå andras önskningar till mötes.
Det var en småsak du hade att bedja mig om,
en ren bagatell, fullkomligt likgiltig och utan
betydelse för någondera af oss. Hufvudsäken var att
du såg mig igen, att du fick pröfva din makt öfver
mig och njuta skyddet af andra mot min svaghet.
Jag gaf mig af gammal vana till tåls och låtsade
den kallblodighet, som du satte sådant pris på. Icke
ett minspel fick förråda mitt kväfda hopp att du
efter din sista bekännelse skulle ändrat dig, och jag
kände att jag behagade dig. Det låg ett tack
därför i hvarje din linie, när du rörde dig, och sist och
tydligast i din öppna hand, när du räckte den mig
till farväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
