Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skärgårdsminnen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fast dimman drog öfver vitsigt vid
ett sörjande, disigt dok,
han stod dock qvar uti inre strid,
på honom blef ingen klok.
Och folket i torpet till hvila gick
i undran på sommargäst,
som töande himmeln ur båten ej fick
till qvällsvardens kallnade rest.
Han haft som sällskap helt några blott
på leende segelfärd,
ett enda hviskande svar han fått,
ett enda, som grusat en verld.
Sist drog han en suck, och hans vakna blick
for upp emot topp och stag,
han reste sig upp, han ändrade skick
och stälde allting i lag.
Hvar lina han samlade lugnt i ring,
han riggade båten af,
och dimman tätnade spöklik kring
ett hopp, som blef lagdt i graf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
