Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skärgårdsminnen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stormen sjunger.
När molnet mot rutan gråter
sin sorg öfver jordens ve,
och hvinande regnbyn låter
sin styrka hvar vandrare se,
när löflösa armar sträckas
mot skyn med en bön om nåd,
men hånfullt i stället bräckas,
och seglaren saknar råd,
då drage gerua de andra
gardinen för fönstret ned,
vi skynda ut för att vandra, —
re’n länge var stiltjen led.
Det är en pust ur vårt eget
förklämda och trånga bröst,
den vind, soni rasar förväget
bland branta gaflar och röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
