Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bladknopp, och sälgen vid kärrdiket bar ännu sina
små grå kattfötter såsom i mars.
Körkarlen gav en halvfrom tanke åt yttersta
domen, som troligtvis skulle komma nu i år, efter Gud
vänt upp och ner på själva naturens ordning. Sedan
föll han tillbaka i sin tankegång om möjligheterna att
åtminstone till dess undgå hungern för sin egen del och
för bruntes. Han höll inne en pliktmässig snärt av
piskan och mönstrade från lasset sin gamla hjälpreda.
Det var allt brunte ändå, som hjälpt honom över
den långa vintern, sedan han av nöden och foderbristen
blev tvungen att lämna sitt torp i Österbotten redan
strax efter nyår och begiva sig ut på långfärd efter
arbetsförtjänst. Han ångrade icke att han gjort det i
så god tid — tvärtom! I hemsocknarna hade han fått
vänta på förtjänst, och under tiden skulle brunte
svultit ihjäl mellan händerna på honom. Nu hade han
åtminstone räddat sin förnämsta förvärvskälla med sitt
förutseende och sin beslutsamhet. Visst hade
avskedet från hustrun och torpet prövat hans ståndaktighet
en smula, men när det engång var gjort, när han
hurtigt lämnat dem i Guds och egendomsherrens händer
jämte sina tre barn och två svältande kor, så såg han
åter lugnare emot framtiden: En rask trettioårs man
med egen häst, som varken haltade eller var
lastgammal, skulle nog taga sig fram, även om nöden från
Österbotten spred sig ut över det övriga landet.
Arbetsförtjänsten, som han skulle sända hem till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
