Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke kunde bli alltför glänsande, och helt nedstämd,
nästan ödmjuk efter sitt övermod nyss, tågade han
förbi en väderkvarn, som stod stilla i brist på mäld;
— den gården hade också egen väderkvarn! Så krökte
vägen sig, och han måste på en sträcka av flera hundra
alnar köra rakt fram mot de spejande mörka
fönsterrutorna i den gamla byggningen, utan att på avstånd
kunna upptäcka om man gav akt på honom eller ej.
Han var så obehagligt stämd av att gå här och begapas,
kanske beskrattas av det osynliga herrskapet där
bakom, att han formligen hoppade till då
middagsklockan från gården i det samma ljöd högt och klart i
den kalla luften. När han äntligen var framme tätt
vid trädgården, med en stor vitmålad inkörsport, krökte
sig vägen igen, och han hann med en hastig blick in i
de mörka rutorna med ljusa gardiner övertyga sig om
att ingen gav akt på honom.
Med en känsla av respekt för den gamla byggningen,
körde han vidare förbi trädgården och lämnade med
en halv suck av lättnad herrgården bakom sig.* Ännu
ett par minuter och han hade passerat de sista
uthuslängorna.
Då kom det framme på vägen två herrar honom till
mötes. Det syntes strax på gången att de voro herrar
och på sättet de hade att samtala med varandra under
det de gingo. Österbottningen förde handen till
mössan, och till svar på sin hälsning fick han ett
nedlåtande militäriskt goddag från den fetare av dem, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
