Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som motstått solens famntag. Själva de små ekarna i
trädgården bredde försiktigt ut sina ömkylda gula löv
i aftonlugnet, och den vilda vinrankan på
farstuspal-jén sköt i sin himmelsstormande iver alnslånga skott
på en dag. Men trots all brådska sommaren hade att
reparera sitt dröjsmål, kunde den icke förmå rågen
att gå i ax förrän två veckor efter den vanliga tiden,
och den försenade vårsådden tittade skygg och
ljusgrön fram ur åkrarnas mylla, när den enligt
bonde-praktikan bort sätta frö. Lantbrukaren, som gick
orolig omkring på sina tegar, var glad när han kunde
hoppas på Gud, men ganska nedslagen om han blott hade
överheten och sockenmagasinet att fly till i sina
tankar.
På Kotkais hade man sedan fars och farfars tid för
vana att se sockenborna hos sig på midsommarkvällen,
och med dem alla, både kända och okända, som kunde
finna på att pröva familjen Mannerskölds gästfrihet.
I forna dagar när farfar var vid full vigör, for ingen
resande gärna Kotkais förbi utan att taga nattkvarter
där, tala politik med gubben, dricka sin stora toddy,
höra på berättelsen från finska kriget 1808, — ty
gubben hade själv varit med i fält som adertonårigt
fän-riksämne — och låta sig serveras en stadig kvällsvard,
innan han gick till ro i de enkla gästrummen en trappa
upp. De vita bäddarna stodo städse redo däruppe att
vila ut trötta gäster, och de stodo sällan tomma flera
veckor å rad. Senare, när den första järnvägen i Fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
