Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förflutna liv ånyo tagits upp av hans själsinstrument
och varierats i nya ackorder, smältande, drömmande
och fridfulla, mera som ett fjärran eko av den gamla
melodien, än som en ny växande tonvåg.
Hans tankar på Louise von Blume hade aldrig
tagit fast form, innan han en dag i slutet av juni såg en
vagn med ljusa parasoller passera skottlinjen, åka in
på gården, och familjen von Blume stiga ur den för att
göra sitt länge avtalade besök på Herrö. Dittills hade
endast häradshövdingen ensam på ungkarlsvis tillbragt
något dygn på Herrö.
När han såg parasollerna i vagnen, for han upp ur
sin skrivstol och såg sig med pojkaktig iver i spegeln.
Jo, han var rakad och hans halsduk satt rätt, hans krage
var nypåsatt i dag och hans guldblomb i en av
fram-tänderna skriade icke mot dagern. Det nästa
ögonblicket var han ute och hann nätt och jämnt räcka sin
hand åt fröken Louise, som steg sist ur vagnen. De
andra stodo redan på den fina sanden framför trappan
och beundrade blomsterrabatterna under fönstren.
Han välkomnade alla vänligt och glatt, men kunde
icke frigöra sig från ett intryck av något ominöst i det
att han allra först räckt fröken Louise handen och hjälpt
henne såsom den förnämsta gästen ur vagnen. Det
intrycket gjorde honom litet tankspridd under de första
ögonblicken, men han samlade sig genast och
utvecklade en så älskvärd artighet att fru von Blume
småleende bad honom låta bli att skämma bort dem strax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
