Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg på den vackra flickan en smula övermodigt, men
oförlikneligt bondchevalereskt.
— Är kaptenen på Herrö hemma? ropade han
vårdslöst och höll hästen inne med den ena handen, den
andra höll han i sidan.
— Nå, nå, — sakta i backarna. Du kan väl inte
köra in i hans rum heller! tog Anna Mellilä ordet. Hon
var inte vid lynne att bli imponerad av förste bäste
bondskrytare.
— Jaså, tas man emot på det viset i den här
gården? sade österbottningen och tog pipan ur munnen
utan att ändra ställning.
— Som man ropar i skogen, får man svar!
— Du tycks inte höra till det slags folk, som man
kan vänta ett hyggligt svar av.
Anna Mellilä sköt huvudduken ned i nacken, såg
karlen skarpt i ögonen, där han stod uppe på kärran
och satte också händerna i sidorna:
— Vem är du, som kör in på folks gårdar med ett
väsen såsom vore du kronans ämbetsman och skryter
med att fråga efter kaptenen som vore du hans like?
— Jag är Kalle Pihl, svarade österbottningen kort,
steg ned från sin kärra, ledde hästen till stallväggen
och begynte fastgöra den där. Han bekymrade sig icke
med en blick vidare om flickan. Det var henne för
starkt att behandlas så övermodigt av en svartmuskig
landsvägsskojare, en zigenare, eller vad han var för
en! Och så kunde hon icke heller styra sin nyfikenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
