Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin stolthet, så att hans häftiga österbottningsblcd
kom i svallning, lyfte häftigt upp sitt huvud med de
simmiga ögonen och sade utmanande:
— Jag är väl lika mycket österbottning som du
och kan nog reda mig bland andra om det gäller.
Kalle Pihl kände till de sinas styva lynne, han
gissade att här kunde det komma till obehagligheter för
honom, om han icke gav med sig, och därför sade han i
sin lugnaste beskyddarton:
— Ingen har ju sagt dig någonting. Vad är det då
du väsnas för?
Lehtimaa gitte icke svara honom, han kände sig
plötsligen helt fientligt stämd mot Kalle Pihl för att
denne lockat hans prästbetyg av honom och för att
han själv varit dum nog att låta sig lockas. Här i de
andras närvaro försvann respekten, som han på
tu-manhand kände för Kalle Pihl, och han beslöt att icke
alls bry sig om honom i kväll, då han i alla fall icke
hade att frukta någon hämnd, emedan han dagen därpå
skulle draga till annan marknad, enligt deras
överenskommelse. Den tänkte han likväl hålla, ty han kunde
aldrig vara säker på att icke Kalle Pihl fann på något
fanstyg och lät Lehtimaa sitta illa emellan, ifall han
icke uppfyllde överenskommelsen. Så slog han sig
ogenerat i slang med gårdsfolket och lät Kalle Pihl gå sina
vägar för sig.
Kalle Pihl, som förgäves tittat efter den vackra
Anna, gick till stalldrängen, vilken tycktes gömma på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
