Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En av de äldre flickorna, söm stannat kvar på mar*
ken, emedan hon kom för sent för att få plats bland de
andra, hade snokat upp stalldrängens brännvinsflaska
i en enbuske, och då hon genast gissade att den tillhörde
honom, som hade det värsta ölsinnet i hela trakten,
lät hon den oförvarandes rinna ut på marken. Hon
hade den sista söndagen haft händerna fulla med arbete
att styra honom, och hon ansåg sitt streck både för sin
rättighet och plikt. Med den oskyldigaste min i
världen satte hon sig med de övriga väntande nära
gungan och njöt i sitt stilla sinne på förhand av sprattet,
som hon spelat karlarna.
Äntligen var de väntandes tur inne, Kalle Pihl
hade redan tagit ordet på gungan och bjöd dem nu i
skämtsamma ordvändningar att taga plats.
— Vänta på mig! ljöd i detsamma en gäll
kvinnostämma på avstånd, och där kom Anna Mellilä, fin
och tillgjord och självmedveten. Hon hade med flit
stannat efter de andra, för att göra sitt uppträdande
desto mera observerat.
Alla på gungan vände sig om, man tillropade henne
att skynda sig, men hon gjorde omöjligheter att komma
över ett dike och koketterade riktigt bedårande.
Lehtimaa, som på gungan fått det flyende ruset
litet upplivat genom farten och ansträngningen, sprang
emot den vackra flickan och ville på herrskapsvis
hjälpa henne över diket, men hon bevärdigade
honom endast med en främmande och förvånad blick,
6. — Hårda tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
