Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den älskvärdhet, som ursprungligen var ämnad för
Kalle Pihl.
Lehtimaa blev helt huvudyr ånyo, denna gång långt
behagligare än av brännvinet tidigare på kvällen, och
han hade en obestämd känsla av att alla avundades
honom, Kalle Pihl icke minst. Det var då också för
märkvärdigt, att den vackra flickan, som bemött
honom så övermodigt i början, nu höll så helt till godo
med honom. Lehtimaas självkänsla fick en ändå högre
flykt än brännvinet kunde giva den. Han höll icke
upp att gunga innan Anna Mellilä lutade kinden i
handen och försäkrade att hon skulle bli sjuk, om han icke
lät henne komma ned på marken igen. Då stannade
han, ivrig att göra henne till viljes, och med en
lättnadens suck steg hon ned från gungan, utan att så mycket
som säga honom tack engång.
Men Lehtimaa var likafullt vid så gott lynne att
han beslöt visa de kringstående sin skicklighet och
vighet, och giva gungan sådan fart att hon gick runt.
Det var en av hans mandater från pojkåren. Först
klättrade han upp på gungans stolpar och såg efter att
tapparna sutto säkert fast. När han fann dem i
ordning, kom han ner igen, och så började han gunga allt
vildare, tills han i ett kör snurrade runt femton gånger
efter varandra. Anna Mellilä klappade affekterat i
händerna såsom herrskapet brukade, de andra flickorna
hisnade, men karlarna ansågo det allesammans för en
§mal sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
