Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var fram i augusti, när nätterna börjat mörkna
och månen att lysa. Häradshövding von Blume på
Kotkais beklagade sig aldrig över de mörka utsikterna
ör skörden, men gick städse orolig omkring på post
mot olyckan, som skulle komma. Hans gamle svärfar
kallade honom leende en olycksfågel, och fru von Blume
bad honom allvarligt hysa större förtroende till en vis
försyn, som skulle leda allt till det bästa.
Häradshövding von Blume gick då stillatigande, med händerna
på ryggen, och sökte ensamhet. Han var så fåordig
mot sin hustru, att hon en gång beklagade sig för sin
far, och då tog gubben krigsrådet itu med svärsonen.
Var det ett sätt, värdigt en gammal finne, att så
bära en olycka, som ännu inte kommit? Upp med
huvudet och hopp i hjärtat! Den stillsamma
häradshövdingen hade för vana att gå med huvudet nedböjt och
hade aldrig egentligen strålat av hoppfullhet. Nu hade
han som god ekonom i tid gjort stora uppköp av
ut-sädesråg och i allmänhet berett sig på nödåret, därför
kunde det förarga honom att hans förutseende blev så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
