Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han följde henne med blicken, där hon gick längs
gångstigen genom gräset och kände en besynnerlig lust
att anförtro henne alltsammans, giva sig på nåd och
onåd åt henne och låta henne handla bäst hon ville, ty
hon skulle nog reda ut alla trassliga trådar och hålla
med Lehtimaa som hade rätt, det var han övertygad
om. En kvinna, som blivit bedragen av en äventyrare,
måste iu betrakta den som avslöjar brottet som sin
räddare.
Han steg upp och gick tankfull efter henne åt
mjölkboden till, där han hörde att hon låste upp en dörr och
flyttade träkärl. Hans bekännelse trängde sig allt
högre upp mot läpparna ju närmare han kom boden,
och han blev hälften rädd för sina tankar, hälften vek
över den vackra Annas närhet, säker på att hon under
tårar skulle falla honom om halsen och tacka honom
för att han avslöjade det bedrägeri, i vilket hon
ovetande insnärjts.
När han satte sig på tröskeln, såg Anna sig häftigt
om och blev allt annat än behagligt berörd. Hon tyckte
att österbottningens sätt var alltför underligt, och hans
oklara ord hade hos henne väckt den tanken att karlen
var sinnessjuk. Och det fanns ingenting, som hon var
så rädd för som galna människor.
Hon närmade sig försiktigt dörren med sitt
mjölkspann, litande på att i nödfall med sin egen styrka bana
sig väg ut, om han hotade henne. För att avleda hans
uppmärksamhet frågade hon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
