Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalle Pihl nickade till honom som om han sett
Lehtimaa för första gången, och gick förbi honom utan
handslag för att visa kaptenen in i stugan. Men när Anna
talade om att herrskapet från Kotkais jämte en
ingenjör kommit till strömmen för att fånga kräftor, fick
kaptenen plötsligt liv. Han lämnade sina två harar
till Anna och bad henne tillreda dem genast så bra hon
någonsin lärt sig det på Herrö. Så måste
österbottningen visa honom väg till herrskapet, och han gick för
att fråga dem om han fick öka deras middag med en
person och två harar.
Det lilla sällskapet hade slagit läger i en
björkdunge, tätt invid strömmen, som drev sina
vatten-bläddror småsorlande förbi, under det vinden sakta
prasslade i säven och i björkarnas blad, — en hel
konsert av obestämda naturljud, omöjliga att åtskilja,
sammansmältande till en tonmålning i piano-pianissimo,
luftig och ljus, med sommarfrid, bofinkskvitter och
högblå himmel.
Fru von Blume såg ett ögonblick upp från
middags-bestyren, och hennes sinnen fångades av omgivningens
idyll. Med en skärpa, som de icke haft på länge, läto
de henne få en plötslig full förnimmelse av den flyende
sommarens sista stora kraftansträngning att berusa.
Dofter och ljud och färger trollade fram för henne
minnen av ungdom och lycka och livets fullhet. Hon blev
stående i drömmar under ett ögonblick med blicken
vidgad, uttryckslöst fäst på ett träd långt borta vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
