Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synranden, men med själen öppen för halvglömda,
oändligt ljuva ackord, vilka livet då och då med
årslånga mellanrum lockar fram. Helt tankfull tog hon
sin drömmande blick samman, suckade och gick i en
underlig stämning av tacksamhet och vemod,
kärleksfullhet och inre lycka att lägga sista handen vid
anordningarna.
Fröken Louise hade också vid en sten nära
strömmen under sin ljusa parasoll sjunkit hän i
naturstämningen. Middagshettan sövde henne smått, och hon
hade med slutna ögon en hallucination om den sovande
prinsessan i den förtrollade skogen. Riddaren, som
hon väntade, hade märkvärdigt plebejiska drag,
lånade av en ung österbottnisk ingenjör, och han
skymtade redan bland snåren, åtföljd av en väpnare, som
liknade hennes egen far. Slutligen ljöd också sagans
horn och hon vaknade ur sin halvslummer för att höra
ekot av hornstöten skalla igen från de verkliga
barr-klädda branterna.
Med ögon, som ännu förblandade dröm och
verklighet, sökte hon efter riddaren som stött i hornet, men
han bar icke den unge ingenjörens utan den jaktklädde
kapten Thorelds distingerade drag, och han hälsade
visserligen med höviska åtbörder, men tryckte rakt
ingen kyss på den sömniga prinsessans läppar. 1 stället
bad han att få servera sitt jaktbyte till middagen mot
rätt att taga plats vid taffeln i det gröna.
En stund därpå kommo häradshövdingen och in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
