Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ses skratt klingade riktigt högt och glättigt, stack
det till i honom: —det skrattet hade han aldrig kunnat
avlocka henne! Var han då verkligen så gammal, eller
var det hans jämbördiga ställning till hennes föräldrar,
som alltid lade band på hennes oförställda munterhet?
Han gjorde flera gånger små försök att närma sig henne
okonstlat och jämnårigt, men när han redan lyckats
arbeta sig till en viss naturlig och barnslig glättighet i
ord och sätt att vara, kom ingenjören emellan dem med
ett slags frimodighetens övermod, vilket verkade som
en kall dusch på kaptenen.
Ingenjörens hela väsen hade något av
tölpaktig-hetens naivitet, hälften blygsam, inställsamt
erkännande sin underlägsenhet i umgängesvett, hälften
naturfrisk och oberoende, — ungdomens eviga
preroga-tiv. Och kapten Thoreld insåg att ingenjören passade
långt bättre i en idyll än någonsin han själv med sina
kultiverade behov. Skulle det gällt en
huvudstads-skönhet, visste kaptenen med sig att hans blotta
hållning och sätt ställt den andre långt i bakgrunden, där
hans plats egentligen var, men i den lantliga oskuldens
ögon gissade han att allt hans savoir endast verkade
kyligt, medan ursprungligheten triumferade i en tyst
maskopi av smålöjen och instinktiva rörelser.
Han resignerade så gott som genast för att icke
utsätta sin värdighet för barbarisk barnkritik, drog sig
tillbaka till de äldre och talade så melankolisk filosofi
med fru von Blume, att hon för första gången miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
