Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade skogar nog på åsarna att hugga ned och
bränna till svedjeland, och han behövde icke gå ner i
dalarna för att bryta mark och odla kärr med dubbelt
givande säd, som frosten ändå skulle skörda. Det var
sex mil skogsväg till närmaste kyrka, och förde han icke
självmant dit sitt tionde, så skulle herrarna knappast
finna vägen hitut att kräva det. Här låg man icke i
kiv med grannarna, ty det fanns inga på milshåll; här
var bonden själv sin karga bygds urgamla herre.
Längre nedåt sjöarna och de odlade bygderna, dit
tjärbåtarna styrde sin väg genom skummande
strömmar, långa mil utan ett enda årtag, stod nybyggaren
utanför sitt lilla pörte, som var stuga, badstuga och
stall på en gång, och skrapade sig bakom örat. Frosten
hade åter varit framme, men det hörde så gott som till
naturens egen ordning, och jakten jämte fisket skulle
nog giva det bröd, som frusit bort på den lilla
åkertäppan.
Det var först längre åt sydväst, där bönderna byggt
byar och kyrkorna reste spetsiga tak med kors, likt
vanmäktiga försök att nå himmeln, —: det var först
där åkerfälten togo vid nära vassklädda sjöstränder
och jordbruket började på allvar, och där låg
frostdimman i milslånga vita band att lösa upp och sopa
undan, och därunder bröt sig morgonsolen i miljarder
rimfrostkristaller. Hemmansägaren såg från sitt fönster
i den rymliga stugan förtvivlad ut över hela tunnland
skadade sädesfält, som skulle tryggat hans stora hus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
