Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mycket bark i brödet kanske kunde bjuda den
stundande vintern spetsen.
De vise herrarna resignerade, — landet hade förut
varit hemsökt av hungersnöd och oskatt gått igenom
landsplågan. Deras goda vilja att avvända den
tvivlade väl ingen på, och deras ämbete hade Gud givit
dem att sköta efter förmåga. Vad kunde de då göra
mer?
Det återstod intet annat än den gamla tillflykten
till allmakten, och mer än en generalsuniform böjde
sig i kyrkbön till den Högste så aiguilletterna
skramlade mot bänken och epåletterna gledo framöver.
Sålunda visade de mängden bakom sig att även
överheten böjde sig för Guds straffdom, förenad med det
olyckliga folket i en känsla av gemensam skuld.
Finlands press låg ännu likt ett snällt barn i
armarna på censuren och lästes av ett fåtal bildade och
förmögna, som med välvilja följde dess moderata
förslag till motande av nöden och ofta med verklig
uppoffring efterkom dess upprop till insamlingar och
barmhärtighetsverk. Pressen satte sin ära i att föra en
hov-sam ton med ett slags dold satir och förblommerat
skrivsätt, som förstods endast av de invigda, — ett
naturligt arv från Nikolai den förstes militärkommando på
alla kulturens områden.
I huvudstaden visste man ännu icke mycket av
nöden, då polisförordningen strängt förbjöd tiggeri på
gatorna, men även där funno trasiga kvinnor och barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
