Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av det goda kaptenens kalla system mekaniskt spred
omkring sig. Han visste med sig detta och log
små-bittert åt den mänskliga naturens ynklighet att ställa
medömkan över rationell hjälp, men fru von Blume tog
så ivrigt parti emot honom, när de en gång under
höstens lopp träffades på Kotkais, att han undvek nöden
som samtalsämne, medgav att han icke hade det rätta
medkänslosamma hjärtat — och gav bort på
hemvägen ett tiotal mark till mötande tiggare.
Fröken Louise, som älsklig, småfundersam och
barnslig rörde sig bland fattigdomen utan att riktigt
fatta varken orsaken till eller storleken av landets nöd,
hade fått en speciell person på sin anpart, vilken hon
antog sig med ett sjuttonårigt flickhjärtas hela
gränslösa välvilja. För övrigt bryddes hennes hjärna smått
av allehanda tankar, som hittills varit henne
främmande, men nu ofrivilligt trängde sig på. Hon fann
det en del orättvist i grunden, att de själva hade det
så bra, medan hundratals medmänniskor ströko kring
landsvägarna och svulto.
Nå, — det var Guds straffdom, som kommit över
landet, och den skulle de tåligt fördraga. Vad henne
själv vidkom fördrog hon den utmärkt, likaså tyckte
hon det alls inte gick någon särdeles nöd på
föräldrarna, morfar, kapten Thoreld, ingenjör Halldén och
allt herrskapsfolk, som hon kände. Men när de alla
påstodo, att hela landet led nöd, så ledo de väl
naturligtvis också, fast de kanske skämdes för att visa det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
