Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju hotfullare landets nöd gestaltade sig. Strecket med
Lehtimaas prästbetyg kunde han alltid reda sig med, —
det fanns ju inga vittnen på det, — och i den allmänna
fattigfolksutvandringen, som nu skett från
Österbotten, skulle det bli mycket svårt att konstatera vem
betyget riktigt tillhörde. Dessutom var Lehtimaa en
riktig ödemarksbo, en dum stackare, som en karl icke
behövde vara rädd för, om han också kom med hotelser
om ting och vittnesmål, ty i den villervallan, som det
nu lovade bli, skulle en flink karl med pengar i fickan
och slughet i huvudet alltid finna på något knep, som
räddade honom.
Nej, Lehtimaa var Kalle Pihl icke vidare rädd för,
fast han kretsat kring Uramo hela hösten tillsammans
med den där ingenjören, som nu lyckligtvis rest sin väg.
För ingenjören hade han däremot haft en dödande
ångest, han väntade varje dag att denne skulle kliva in
på torpet med brofogde eller nämndeman för att fängsla
honom, men så hade Lehtimaa — den stackaren —
tydligen icke haft mod att för ingenjören omtala
alltsammans för att han varit rädd om sitt eget skinn, och
numera var det alldeles för sent. Ju längre det drog ut
med saken, desto säkrare kände sig Kalle Pihl, och
desto klarare tänkte han sig in i alla möjligheter att slå
ifrån sig en angivare.
Det som mest hållit hans glada mod och tillförsikt
uppe var, utom hans hustru, den besynnerliga tur han
haft med sin skörd. Medan det för många av grannarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
