Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt byn till frusit bort hela tunnland, medan stora, rika
hemman skördade endast tredje och fjärde kornet, tog
Kalle Pihl från sin nyodling det tionde. Frosten hade
icke rört vid hans tegar, — potatisen undantagen, men
icke heller den gick helt förlorad. Han visste icke på
vad det berodde. Han skyllde på den nybrutna, starka
jorden, på strömmen, som lopp tätt under åkern och
gav luften rörelse, på goda andar, på sin tur...
Men kapten Thoreld hade sin teöri om saken, när
han fick höra talas om Kalle Pihls lycka. Långt innan
avfärden hade sällskapet, som var ute och fångade
kräftor i strömmen, underhållit en eld nära ett hörn av
åkern, och på den hade man lagt bränsle, när fröken
Louise skulle torka sina våta strumpor för hemfärden.
Vid samma eld hade kaptenen värmt sina benkläder
en smula, och han hade givit akt på att röken lägrat
sig som ett flor över åkern ända bort emot torpet. De
släckte icke elden, när de foro bort, utan vätte endast
mossan runt omkring den, varför röken i den alldeles
vindstilla natten fortfarande lägrat sig över åkern och
sålunda legat som ett värmande täcke över den i
frostnatten. Denna sin teori framställde han i en tidning;
den blev föremål för mycken diskussion och ledde långt
senare till flera lyckade experiment mot nattfroster.
Men Kalle Pihl var det fullkomligt likgiltigt huru
allt gått till, hans självförtroende kände i alla fall inga
gränser, och hans tro på sin goda tur var orubblig.
Nu, när vintern kom, hade han icke allenast sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
