Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vem vet vad de kunna ha att säga .
.medlade hon.
— Nog vet man ju vad tiggarpacket har att säga,
sade mannen.
— Jag tror du ännu är rädd för rånare, sade Anna
hånande, — eller varför vågar du inte se dem i
ögonen?
— Nej, det är jag inte, men...
— Och så kunna vi ju en gång hjälpa några
stackare, kanske går det oss själv bättre därefter.
Anna tog kjolarna på sig och syntes besluten att
höra efter vad de tidiga morgongästerna ville. Kalle
Pihl vågade icke längre säga emot, då skulle hon
alldeles bestämt släppa in dem. Han tog på sig den
likgiltigaste min i världen och började pusta i spiselglöden
för att få eld till sin morgonpipa.
Utanför hade bultningarna upphört, och Kalle Pihl
andades redan fritt ett ögonblick, då ett fårat
kvinnoansikte stack fram i det låga stugfönstret, höll händerna
på ömse sidor om ögonen och spejade in i den
halvmörka stugan. Kalle Pihl ryste tillbaka som för en
varsel, men Anna gick närmare fönstret.
— Kan du inte lämna oss i fred? ropade hon genom
rutan.
Kvinnan utanför ruskade nekande på huvudet och
kikade envist in i stugan.
Då fann Kalle Pihl på en idé:
— Hon är galen, sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
