Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lehtimaa såg på henne med en blick så full av sorg,
att hon ett ögonblick tyckte synd om honom. Sedan
gick han stillatigande sin väg, lämnande den andra
kvinnan kvar att övertyga Anna. Men han hade knappt
hunnit utom synhåll, förrän hans livliga tankar åter
togo itu med ett nytt sätt att vinna torpet och Anna, ty
denna gång måste ju hennes ögon bli öppnade.
När han gått, blev kvinnan med de tre barnen
stående på gården, medan Kalle Pihl och Anna gingo in
utan ett ord till dem. Hon satte sig på stugtrappan i
den kalla morgonen, tog sina barn i famnen och värmde
dem. Om en halvtimme kom Kalle Pihl ut i
fårskinns-päls, beredd att gå till skogs med sin yxa.
— Vad gör du här ännu? sade han och stötte till
henne med knät.
— Jag väntar på bröd åt dina barn och din hustru.
— Men jag känner dig inte.
— Förskjut inte dina egna, det straffar sig!
— Jag har inga egna utom min hustru där inne.
— Är du inte Kalle Pihl då?
— Nej, men man kallar mig så.
— Och vad skulle du då heta?
— Det angår dig inte.
— Men jag känner igen dig som Kalle Pihl.
— Kanske du har sett mig förut, — vad vet jag?
— Nå, känner du då inte igen din hustru Johanna
och dina egna barn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
