Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han skulle måtta slaget. Då kom Kalle Pihl närmare
för att röra om sörpan i hackelsekaret, med sidan vänd
åt Lehtimaa. I detsamma reste sig en skepnad bakom
det, en yxegg blinkade i lyktskenet, ett hugg föll med
våldsam kraft och endast ett tungt fall hördes mot
stallgolvet. Brunte stampade förskräckt i spiltan, men
Lehtimaa tog lyktan och uppfattade vid det svaga skenet
från talgdanken att hans fiende låg med kluvet huvud
nära hästens bakfötter och att blod rann ut i en pöl
bland gödseln.
Utan en tanke av ånger gick han från stallet till
stugan, stötte upp dörren med yxan, som han utan att
tänka på tagit med sig, och mottogs med ett anskri av
Anna.
— Vad gör du här, österbottning?
När hon såg Lehtimaas vilda ögon och bleka
ansikte föll hon ihop av förskräckelse och ropade:
— Herre Gud, mörda mig inte! Mörda mig inte!
Det hade Lehtimaa icke tänkt göra, men då han
nu insåg att hans dåd genast skulle bli bekant, om han
lät henne leva, tog han åt den blodiga yxan i ett slags
rusigt raseri.
— Herre Gud, mörda mig inte!
Lehtimaas feberhjärna ingav honom plötsligt den
idén att han var utvald till ett Guds straffande verk-
tyg-
— Är du rädd för Herrans dom, stackars bedragna
kvinna? frågade han högtidligt och kom närmare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
