Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tunga järnbojor, de skramlade allt tydligare, och icke
ett ord sades i tingssalen. Känsliga bondkvinnor foro
rysande samman vid det hemska ljudet, och Lehtimaa
gjorde en entré mera verkningsfull och skrämmande,
än han någonsin trott sig i stånd till.
Domsalen var fullpackad av folk. Främst den lille
runde domaren i högsätet, fryntlig och humoristisk,
med leende, rynkiga ögon bakom guldbågsglasögonen,
något litet döv och ålderdomsvag, men annars bärande
sina sjuttio år och sin grönslitna ämbetsfrack med rutin
och gott lynne, som givit honom stor popularitet bland
alla nämnder i hans domsaga och bland hela led unga
jurister, vilka plumpat i sina första protokoll under
hans erfarna ledning.
Därefter de två biträdena, unga jurisstudenter från
Helsingfors, som skulle avlägga rättsexamen, och vilka
funno den krassa realiteten i sitt högtidliga
framtids-värv ganska lustig. De flinade bakom protokollen åt
komiska vittnesmål, logo mer än gärna åt domarens
kvickheter och lade i allmänhet i dagen ett övermått av
humoristisk fattningsgåva.
Efter dem i rang den allmänna åklagaren, socknens
länsman, en liten, ofantligt duktig karl, som med hela
sitt väsen i varje rörelse och ögonblinkning visade att
rätt gick framför nåd. En inkarnation av lagens
efterlevnad, petig, samvetsgrann, omständlig, full av
juridiska uttryck och lagtermer, högtidlig i sitt
uppträdande inför rätten och herre mot bönderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
