Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Festdagen kom med strålande julisol. Fru von
Blu-mesoch fröken Anne Charlottes energi kände icke till
hinder, och det föll ingen på Kotkais in att roligheten
skulle inställas, fast två av småbarnen lågo rätt illa
sjuka och fru von Blume själv vaknat med brinnande
huvudvärk efter ett långt nattvak hos sina små och ett
par tre timmars orolig morgonsömn.
Traditionen på Kotkais var ej den moderna, att
föräldrarna voro till för barnens skull, — tvärtom! De
hade icke från lindan blivit vana vid en moder, vars
hela liv gick upp i deras, de fingo i tid lära sig att en
mor hade större plikter än att klappa dem på deras
små trinda kroppar dagen i ända och glömma sin man
och sitt hus för att kittla dem under hakan, när det
behagade deras högheter att giva hals och krångla.
Barnuppfostran hade ännu ej blivit en tung och tråkig
engelsk vetenskap i det enkla finska hemmet och hälsan
ingen hustyrann. Plikter hade man gunås i legio, vackra
plikter, som fylldes utan skrik och bråk, utan
psykologisk djupsinnighet och det torra moraliska ansvarets
mördande ledsamhet. De fylldes så långt man det
förmådde av en sund omsorg, som hann med otroligt mycket
mera positivt gott och härdade barnen i tid att finna
sig till rätta utan ständigt smekande händer och
mysande modersläppar. En absolut nödvändighet i
anspråkslösa villkor, och en bättre moralisk skola för
barnen, än alla filantropiskt kelande
barnapoteosme-toder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
