Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnans feberögon sögo sig fast i den redan av
inledningen imponerade unga flickans.
— Men du går hårda öden till mötes, fortsatte hon,
— det är en syndens och lustarnas man, som kastat sina
fräcka ögon på Kotkais väna lamm, och vill du så skall
jag berätta dig om hans illgärningar mot mig och mot
min man, vilken han med det snöda guldet lockat ifrån
mig. Ja, det har han, du må blicka än så förskrämt med
de där fromma ögonen, som aldrig sett världens
bottenlösa elände och alltings ruttenhet!... Likasom
konungen i Babel har han levat med skökor, med den stora
skökan i Babel, med den vars synder äro tusende! Och
så fick han lust till ditt väna kött, du Kotkais lilla kid,
den ulven! Och han lockade en vandrande, fattig karl,
som var min man och som var far till mina barn . . .
han lockade och tubbade honom ifrån mig emot det
nionde budet, och han gav honom skökan till äkta ...
ja, ja, det är så sant som att jag snart står inför den
levande Gudens ansikte! Han gav honom skökan till
äkta jämte gård och gull, och jag, fattig skarn, låg i
svält uppe i Österbotten och visste av ingenting. Men
så upplyste mig Herran, som är herrarnas Herre, och
den drakens i Babel överman, att jag skulle gå söderut.
Och se! jag fann min man jämte skökan i Babel
levande i överflöd på Uramo torp, — Herrökaptenens
stora torp, — men han kände icke igen mig, sin egen
hustru och ej heller sina egna barn, där vi stodo
utanför i frost och svält. Då sände Herren en annan man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
