Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas sina fänriksår, och mitt bland dem gjorde kapten
Thoreld allt för att de skulle känna sig som glada
människor utan titlarnas och värdigheternas tyngd.
Så kommo talen, när den doftande, delikata
kycklingssteken och salladerna retade upp den något
blaserade aptiten och champagnen knallade glatt i
matsalen nära bakom de bruna, biträdande ingenjörerna.
Chefen för järnvägsbyggnaden höll ett mindre
glänsande, men mycket högtidligt och gillande andragande
till värden, vars inlägg i landets kulturarbete var allom
bekant, tackade honom för hans storartade bevis —
middagen — på att han förstod uppskatta också deras
inlägg i landets kultur, och hoppades att det även skulle
lända honom till gagn, när ånghästen om något år skulle
frusta förbi hans gästfria dörrar.
Talaren kände sig helt stolt över sin sista högstämda
och lyckade turnyr på talet, ämnade fortsätta med
ytterligare några ord, men behärskade sig och beslöt att
låta den sista välfunna frasen vara kronan på verket.
Man drack kaptenens skål i botten, och så talade
värden till alla gästerna, som så älskvärt infunnit sig
för att hedra hans lilla ungkarlstillställning. Han
sade vackra ord till de höga ämbetsmännen, men glömde
icke de lägre. Hans tal var nästan demokratiskt, om
icke välviljan för de yngre haft en sådan tydlig
diplomatiskt fraserad prägel. Han berörde i förbifarten de
dåliga tiderna och hoppades landets nöd snart skulle
taga slut. Så kastade han om och uppmanade alla att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
