Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp för honom, ty historien har ju
egentligen idel mörka blad — — —
Men nu var alltsammans öfver, nu
hade han vandrat och lidit nog, nu hade
han funnit sin sista, idylliska fristad
mellan de skyddande Alperna, och den
fristaden skulle han aldrig lämna lefvande.
Öfvertygelsen därom hade redan vid
ankomsten hit bitit sig fast hos honom, och
numera var den orubblig.
Det sällsamma medvetandet att ha
gjort upp räkningen med lifvet ger
honom en ovanlig frimodighet, han känner
sig oändligt god och deltagande, hans
folkskygghet och omeddelsamhet är förbi,
och han erfar ett djupt behof att inviga
någon i sin dystra hemlighet och att göra
sin sista stora bikt innan han lämnade
alltsammans.
I den stämningen går han förbi en
grupp pensionsgäster på terrassen, hvilka
i halfdunklet hålla sin siesta på middagen,
samtalande lågmäldt och hemlighetsfullt,
förefaller det honom. Bland dem sitter
damen från middagsbordet, svept i ett långt,
grått öfverplagg af österländsk snitt, på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
