Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är så godt som tjufnad, att han borde
gifva sig tillkänna, men han hålles
tillbaka af sin redan från första stnnden
erfarna, obetvingliga lust att utforska
henne.
Damen, som nu lutar sig mot
balustraden, har icke mycket kvar af det
egendomliga, tysta minspelet, som vid
dinern i går först drog Klerekens
uppmärksamhet på henne. Alltså var det bara
koketteri. Nu är hon ensam och tror sig
vara obemärkt, och hennes ansikte bär
nästan spår af trötthet och leda. Endast
näsvingarna skälfva, när hon super in
doften af vatten och fukt som vinden
bär med sig. Blicken är inåtvänd, utan
uttryck, fast den ger akt på någonting
ute på sjön. Det är som om hela hennes
person och själ krupit in bakom ytan och
lämnat den tom och glanslös och utan
lif, så snart hon blifvit ensam.
Han nästan ångrar sitt spioneri och
har lust att gå fram till henne och
an-gifva sig. Det intryck han får af henne
nu, är ett så helt annat än det i går; i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
