Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag känner inte heller igen er,
sådan ni var först, när jag såg er. Det
klädde er mycket bättre att vara
tillbakadragen. Och tycker ni inte som jag:
man bör låta bli att forcera en
bekantskap och taga ifrån den den första
ovisshetens hela bräckliga behag?»
Klercken känner sig träffad både af
det afvisande i hennes svar och det sanna
däri. Hennes gäckande är icke endast
koketteri, det gömmer som på en tyst
bön om att han icke skall gripa i henne
med grofva händer, och han förstår i ett
nu att tyda den egendomliga glimten,
som lyser upp hennes blick. Hans lust
att gå bröstgänges till väga är borta, han
anar plötsligt och dunkelt att det ligger
något mer i hans sympati för henne än
en blott tacksamhet för att hon skingrat
hans ångest; han tystnar och låter sig
liksom bäras bort på en ström af varma
förnimmelser, hvilka fransyskans vädjande
och mycket gömmande ord låtit bryta lös
inom honom. Han sitter med hufvudet
nedböjdt en lång stund och finner
ingenting att svara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
