Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af lifvet, nu hålla vi på att söka vår lycka
där uppe i det blå igen, alldeles som 0111
realismens tidehvarf aldrig varit.»
»Jag vet inte,» svarar Klercken
för-strödt, »jag har aldrig förstått mig på
och intresserat mig för edra litterära
skolor, än mindre har jag bekänt dem
som min religion. Jag har lefvat mitt
eget, tunga lif ensam för mig, och jag
har kommit till besynnerliga erfarenheter
om mig själf ...»
»Ert ensamma lif och edra tunga
erfarenheter äro, utan att ni vet det, delade
af hundratal andra moderna människor,
fast ni aldrig kunnat tro det eller
bekymrat er om att taga reda på det. Det
finns ingen som är ensam — ingen!»
»Tror ni det?» frågar Klercken med
plötslig ifver. Han erfar en inre glädje,
som gör honom otvungen igen, och hans
ögon få glans.
»Det är alldeles visst,» fortsätter fru
d’Ottange, »men det är högst barnsligt
af mig att spela lärarinna för er, som
säkert gjort edra slutsatser ur lifvet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
