Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han nu för sig själf. att han skulle känt
sig stark som Simson endast han fått
lägga sitt hufvud i fru d’Ottauge’s knä
o o O
och anförtro henne alla sina bekymmer.
Att han icke upptäckt det förut! En
hycklare och själf bedragare var han! Huru
var det möjligt att han varit så kortsynt
och att han verkligen gått här i flera
dagar och dragit sig själf vid näsan?
Simson och Delila! Det var
förklaringen på fru d’Ottange’s hela oförklarliga
inflytande på honom! Så enkelt och klart
och psykologiskt nedrigt och följdriktigt
och förkrossande sant! Han skulle
skämmas en smula för sig själf, som jonglerat
med öfvernaturligheter och allehanda
mystiska hjärnspöken för att urskulda sin
alldeles naturliga böjelse för den vackra
fransyskan. Han var en så inbiten
moralisk äkta man, att han kallade sin nya
kärlek för ett paktum med döden i stället
för ett spratt af lifvet. Han ville inbilla
sig han gjort upp räkningen med lifvet,
för att han under ett tillstånd af
nerv-spändhet fantiserat om ett samtal med
döden. Han var en narr, en själfbedra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
