Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Å,» svarar Klercken omedelbart,
»fordra inte sällskapstakt af mig — jag
är så sjuk!»
»Jag tror alls inte att er sjukdom är
så farlig, allra minst är den till döds.
Man gör inte bergsbestigningar när man
liåller på att ge upp andan, tro mig!»
»Hvad är det då, som är åt mig?
Hvad är det då? Säg mig det om ni kan!
Och befria mig från det!»
Det låter som ett ångestskri ur en
tillsnörd strupe. Klercken har stannat
och stirrar henne ångestfullt och bedjande
in i ögonen. Hans läppar darra och hela
hans väsen är i uppror.
»Ni är öfveransträngd,» säger hon
lugnande som en läkare, »edra nerver äro
för känäliga, och därför skall ni bli här
och sköta om dem i lugn och ro, i stället
för att fara hem och göra dem värre!»
Den säkra tonen, i hvilken hon säger
detta, verkar egendomligt välgörande på
Klercken, han lämnar gärna sina
ansträngningar att klargöra alla de många tankarna,
som fallit öfver honom likt en tung sky,
lian suckar en gång djupt och andas lättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
