Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan att slå igen den, som förorättat er
— inte sant?
»Världen kan anse det för svaghet,
men ni själf kallar det er styrka och ni
är stolt öfver den — inte sant? Och det
är en styrka — den största af alla.
Frälsarens oemotståndliga styrka! Jag kallar
det också styrka, för öfrigt, i
synnerhet i vår tid, när all försonlighet, mild
öfverlägsenhet och upphöjd ro äro
bannlysta som kännetecken på en försvagad
vilja — ty det är den onda, stridslystna
viljan, som behärskar världen i detta nu,
och det är endast den, som anses värdig
och stark af alla de brutala, hvilka brutalt
slitas om brödbiten.»
Klercken hör i början på henne med
det gängse uttrycket af höfligt men
in-tresseradt tvifvel, som man bör antaga i
sällskap, där någon kommer fram med
något bizarrt och djärft. Men snart
ryc-kes han med. Han kan icke neka till
att hon märkvärdigt väl läser hans
innersta tankar, han känner sig smickrad öfver
att hon läser endast de vackra och stora
tankarna han hyst, men besväras samtidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
