Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på en maskerad, hvilken i papperskrona
och bjällror öppnar kortegen för
Colom-bine och Pierrot. Han gör icke heller
något vidare af sin roll, bugar sig stelt,
ler motvilligt och bjuder förgäfves till
att uttrycka fägnad öfver
uppmärksamheten.
Ändtligen förlorar man tron på
möjligheten att få honom i bättre och
uppsluppnare lynne, han är icke längre
medelpunkten för uppmärksamheten, och
fru d’Ottange lägger beslag på honom,
letar upp en vrå, där de kunna vara
ostörda, och befaller honom med blick
och åtbörder att taga plats nära henne.
Så utspinner sig följande samtal
mellan dem, medan musiken fortgår och
hindrar deras ord att höras af andra:
»Ni är den besynnerligaste människa
jag sett,» säger fru d’Ottange och ser
forskande på Klercken.
»Ja, jag är ju nervpatient och har
mina infall och mina tankar för mig.»
»Alldeles som jag — men ni måtte
vara det i ändå högre grad, eller också
har ni inte något förtroende till mig, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
