Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort. Och till dem hör vår sympati —•
vår fria sympati, om ni så vill... Ni hai1
kanske äfven ntöfvat ett inflytande på
mig, som inte är mycket mindre än mitt
på er . . . Ni är mig ingen tack skyldig —
tvärtom!»
Det blir en liten talande pans.
Musiken har tvstnat, och Klercken håller
%/ >
ännu fru d’Ottange’s fylliga hand i sin
såsom af en tyst öfverenskommelse. Det
förefaller honom som om den strålade
ut åt honom en hemlig, lifgifvande,
stärkande kraft eller värme, alldeles likt
det han erfor första gången han såg
henne. Det är omöjligt för honom att
släppa handen och han blir sittande tyst,
omfattande den med hela sin själ, ett rof
för tusen fantastiska, skiftande, angenäma
och djupsinniga reflexioner. Hon drager
den ej undan, innan en af sällskapet
närmar sig. Då lutar hon sig hastigt tätt
till Klercken och hviskar upprörd honom
i örat:
»Det finns naturer, som ofrivilligt och
ödesdigert dragas till hvarandra. Det
naturliga och öfvernaturliga gå hand i hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
