Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han åker ut genom pensionens port, står
fru d’Ottange och vinkar åt honom med
sin vackra hand, där solen söker upp en
briljant och flammar i den, så att det på
afstånd ser ut som om hon kastade hela
knippen af bländande solstrålar efter
honom. De sista ord hon sade honom voro:
»Glöm inte att den lifgifvande [-s}rm-patien-] {+s}rm-
patien+} förlorar sin undergörande kraft, så
snart den icke längre underhålles!»
»Pah!» tänker Klercken i ett anfall
af den första, befriande känslan att vara
undan hennes omedelbara inflytande, »det
får vara så länge med alla
öfverspänd-heter! Yi få väl se om de ha någonting
att betyda!»
Men redan strax därpå reserverar han
sig en smula fegt mot sin öppna
hädiskhet; han har ju rakt inga skäl att håna
henne i tankarna så snart de icke längre
äro ansikte mot ansikte med hvarandra,
och sist och slutligen är det både
otacksamt och ignobelt. Ty hon är och
förblir den märkvärdigaste, mest tilldragande
och farliga bekantskap han ännu i sitt
lif gjort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
