Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håll, de ha så liten takt och så mycken
hjärtlöshet, så litet sympati och godt
förstånd, men så mycken närgången,
själf-tagen gammal bekantskapsrätt, att
Klercken blir utom sig och reser sig upp, där
han sitter på det tomma akterdäcket, för
att undfly dem och söka skydd.
Då först ser han att det är endast
en spegellugn fjärd, som breder sig ut
framför honom, långt borta simmar en
ensam holme i skärrödt morgonljus —
ångaren styr ut på Ålands haf rakt in i
morgongryningen.
I ett nu slå hans mörka fantasier
om. Det är nog med den enda skärröda
strimman, den växer och vidgar sig, och
den böljar in i hans själ. Det blir
försonligt och förhoppningsfullt där, och i
stället för de likgiltigt nyfikna, forskande«
ögonen ser han ett par andra, där
medlidandets och den enkla, stora kärlekens
tårar dallra som pärlor. De hälsa honom
välkommen och de sluta sig i namnlös
tillfredsställelse öfver uppfylld plikt och
lönad väntan, då han på dem trycker sin
hastiga, blyga kyss af omätlig tacksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
