Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hälsa min hustru och bed henne
förlåta mig! Och hälsa barnen... Karl
och Gertrud... i synnerhet Karl, den
äldste... Och säg min hustru, att jag
spart för henne mina sista tankar... och
min sista tacksamhet... och att mitt lif
icke varit mitt eget, sedan jag kom hem.
Jag har lefvat på nåder genom en annans
vilja... men nu är den lifgifvande viljan
slut... och jag har själf velat det så, ty
jag är inte rädd för döden, jag har inte
varit det på länge, och jag har gått i
döden frivilligt, med öppna ögon, för
hennes skull och för en annans skull...
och för att det är en högre vilja... Hälsa
min hustru... och förlåt mig...»
Han är icke längre i stånd att säga
någonting, icke heller har han något stort
behof af det, alla skola förlåta honom,
det vet han, och det rör honom icke, om
de icke skola förstå honom. Det finns
endast en, som förstår honom fullt, och
det är döden, den oändligt milde, store,
förkättrade och hatade evighetens herre,
hvilken människorna i sitt småsinne
omformat till ett benrangel, men som är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
