Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enda bestående och säkra och tillförlitliga
i världsalltet. Det är han, som nu
räcker Klercken sin hand för den sista
afgörande gången och för honom bort
dit hinsides stjärnorna, där den omätliga
tystnaden ensam sjunger sina stora
hymner till dödens lof... Så slocknar han
bort och dör. — — — — — — — —
— — — — — — — — — — — — —
Ett sakta ljud, som af en hand hvilken
nära örat stryker öfver linnetyg, en
halfkväfd hviskning, en oviss dager, som
tränger genom ännu slutna ögonlock, ett
dunkelt medvetande om att vakna till
något stort, nytt, aldrig förut skådadt och
erfaret. Därpå en förnimmelse af plötslig
olust och en annan af att vara lefvande
och ha kropp. Sedan en känsla af att
vara bedragen, en hälften skamfull, harmsen
och oklar känsla att ha varit utsatt
för ett ovärdigt skämt. I ett nu står
hjärtat alldeles stilla, pulsarna upphöra
att slå, känslan af bedrägeri och skam
blir ångestfull.
I denna pinsamma situation kastar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
