Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klercken på sig, tvingad därtill af ångesten,
vaknar helt och öppnar ögonen.
Det första han ser är sin hustru, som
sitter bredvid hans bädd och håller ena
handen på hufvudkudden nära hans öra,
det andra är läkaren — deras gamle
husläkare — och svågern, som stå ett stycke
längre borta. Då fattar han sin belägenhet,
harmen och känslan af skam gripa
honom än djupare, och med en tröstlös
och djup suck ur grunden af sitt väsen
vänder han sig om på bädden och gömmer
ansiktet storgråtande i dynorna.
Men hans hustru lägger ett par
kyliga händer om hans panna, lutar sitt
hufvud mot hans skuldra och hviskar
upprörd i hans öra:
»Gustaf — förlåt mig att jag
lämnade dig ensam i går! Säg att du
förlåter mig!»
Klercken kan icke svara, hans harm
blossar upp ett ögonblick, så att han är
färdig stöta sin hustru ifrån sig, men så
får en mildare känsla makt med honom,
och han förblir liggande stilla och gråter,
gråter, gråter som om alla band i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
